Vad är det som händer?

vad är det som försigår i mitt lilla huvud egentligen?
Ingenting är på sin plats, i promise!
Musiken, sminket, håret, kläderna, ingenting är på sin plats!

min musik är helt borta, jag tycker inte om Nightwish som förut.
Samma med Sonata Arctica. mina älskade favoritband betyder inte
lika mycket längre. Och jag tycker inte om det! usch. Det som gäller
just nu är bara glamrock. vad kommer näst, death metal?

Mitt smink blir bara mörkade och mörkare för varje dag som går.
Förut var det bara mascara. Nu är det mascara, kajal, mascara, ögonskugga,
mascara, kajal.

Jag vill ha svart hår igen, och ha uppklippt, mycket! Jag vill på fullt allvar
bli glamrockare. Och jag tror faktiskt att jag skulle passa som det!


Isabel Lundmark <3

isabel Lundmark, en av mina bästa vänner.
Jag har ingen aning om hur jag ska kunna visa min uppskattning för vad du har gjort för mig.
Du gjorde mig glad, bara att få höra av dig. Du är som min tvilling. Vi är lika överallt.
Det blev inget i sommar, men det kommer en annan gång, right?

Du ska veta att jag kommer alltid finnas vid din sida.
Du har det svårt just nu, genom att du är inlagd och fått diagnosen.
Att folk hånar Anorexia nu för tiden, är hemskt. Jag vet inte hur du känner,
och jag vet att du kommer klara dig igenom dethär!
jag finns alltid här för dig, isabel.

Jag älskar dig <3

Jag behöver er hjälp..

Ni ser rubriken.
Det är er hjälp jag behöver.
Det är så att jag har börjat blivit rädd för min pappa. Han har aldrig slagit mig eller så, men han är alltid så sur och arg. Idag när jag satt och hade jätte trevligt får jag ett sms där det står "Med tanke om hur det ser ut på ditt rum plus att du inte plockat ur diskmaskin sover du hemma inatt. kl 8 ska du va hemma". Och då blev jag skitsur och skrev att barn inte har några rättigheter längre, och då fick han damp. Han blev skitsur och ringde och skrek på mig. Jag blev rädd. För om jag inte är hemma klockan åtta får jag inte träffa mina kompisar nå mer i sommar. Min tanke var att supa mig full och komma hem med en cigarett i handen. Vågar jag det? NEJ.
vad ska jag göra?
fosterfamilj?

Vad är meningen med att leva?

hej!
jag säger förlåt så mycket för jag inte har hunnit skriva!
För tillfället är jag i Kungsör hos mormor, och det är hemskt! Det finns ingen som märker mig, och ingen ser mig. Jag är ignorerad! Jag orkar verkligen inte med det här! Teven funkar inte heller. Och jag är jätteledsen och sitter och gråter. Jag har en anledning, och det är min hjärna som är lite smått elak mot mig idag. Jag tar åt mig allt alla säger till mig. Inte alls roligt!
men imorgkommer jag hem, tack och lov! Jag ville verkligen inte åka hit! det vill jag aldrig..
Och alltling blir bara värre och värre hela tiden.
Kärlek suger.

Jag skriver mer imorgnär jag kommer hem!
Pusshej!

Tältning med klassen.

Chao!

Igår började vandringen med klassen, från Långshyttan till Garpenberg.
Det tog runt tre timmar igår, vi sätter upp tält och liknande.
Sen idag,  vid nio tiden vandrar vi vidare. Just nu kan jag knappt gå,
för jag har så ont i kroppen.
Men jag ska i alla fall hämta ut min klänning jag ska ha på skolavslutningen.
Bilder på den kommer senare :)

Men jag hade hoppats på att mamma skulle ta med bandage eller nåt
från jobbet, men ikke sa nikke! Det skiter väl hon i!

Aja, i helgen tvingar mamma med mig till mormor i kungsör.
Jag vill inte! :'-(
Jag vill gå på Falun Rockstad och se Sonic Syndicate!
Men jag får inte för pappa.

Det blir [förmodligen] inte:
Falun Rockstad
Peace & Love
Och det blir kanske inte heller Sonata Arctica :-(
Vet ni hur ledsen jag är? :-(

Oh no, not again..

Jag som trodde mina föräldrar hade insett att jag har ett liv, men tydligen inte! Mamma vill att jag ska sitta hemma med henne hela kvällen, men jag vill ut med mina kompisar! Vi var nyss och köpte blekningsmedel, och om vi hade blekt det när vi kom hem hade det varit klart nu! Men icke! "vi gör det sen". Sen? Jag vill inte sitta inne nu när solen lyser, och defenetivt inte när hela jävla äckelfamiljen är här. Jag vill inte bo hemma. Jag vill flytta till nån som förstår mig, och det är inte mina föräldrar. Dom förstår ingenting. Jag funderar på att flytta hem till farmor nu.
Det känns som jag ska börja gråta. Jag vet att det är fånigt, men jag är sån.

Farmor och farfar..

Min farmor och farfar åkte till Turkiet för precis en vecka sedan, och kommer hem om precis en vecka.
Vet ni hur hemskt det är att dom inte är här? :-(
Dom är mina bästa kompisar, jag kan inte förstår hur det kommer blir när dom dör! Jag kommer bryta ihop, och jag menar det! Jag saknar dom efter en ynka vecka! Det är patetiskt! Men jag så gott som bor hos dom, och jag vill att dom ska komma hem.. Jag vill inte att dom ska åka bort.. Men dom behöver det! Dom kämpar dag ut och dag in, och nån gång ibland behöver dom också en semster!
Jag saknar er, älskade Farmor och Farfar

Och så var det maten..

Ja, ni ser ju rubriken.

Jag har börjat fått ångest av vad jag äter, igen.
Hej ätstörningar, i'm right here! säger jag bara.
Jag orkar verkligen inte få skiten igen, eftersom jag äntligen har blivit av med det!
om jag får det igen, kommer jag inte orka prata om det.
Inom dethär ämnet kommer det upp mycket känslor och tankar,
och mest av allt minnen!
Jag vet att allt verkar vara normalt, men helt fel!
Jag äter så mycket som jag borde, men jag slutar när jag börjar känna ångest?
Ni som känner mig tror att allt är bra, men jag vill inte lägga sånt här
på er!

Ni vill att jag ska tillbaka till ungdomssmottagningen, men jag tackar nej.
Jag vill inte dit igen, inte så länge Lisa inte är där.
Hon var den jag litade på, jag visste att jag kunde säga allt till henne utan ett svek.
Så många vuxna jag har blivit svikna av har jag fått en fobi att prata med vuxna.
Värst av allt lärare.
Lärare ska hålla sin tystnadsplikt, eller säga till/fråga om de ska ringa hem?
gör dom lärarna jag har pratar med? Nej.
De ringde hem, fast jag inte mådde speciellt dåligt just då!
När jag kommer hem ibland får jag höra av min mamma
"***** ringde nyss. Får jag se dina handleder?"
Vad ska man säga?

It's all red..

Jag kom nyss hem från farmor, för ungefär tio minuter sen.
Jag var där i inte mer än tjugo, sen gick jag.
För farfar bara ignorerade allt jag sa och avbröt mig seriöst hela tiden.
Och han skällde, skrek, och skrek mer på mig. utan anledning.
Sen när jag kommer hem ser jag att det står ett par ouppackade
datahögtalare till min dator på skrivbordet. har jag bett om ett par såna?
nej. Han sa till mig att plocka undan på skrivbordet, så det skulle få plats.
Då sa jag att jag inte orkade, men började göra det i alla fall. Efter typ en
minut så sa jag att han alltid köpte saker fast det fanns annat jag ville ha mer,
och då fick han damp och började kasta allting.
Jag orkar inte mera.

Kolla ögonglobens färg. Bilden är oredigerad.


RSS 2.0