Förlåt, men jag var bara tvungen!
Ja, ni ser väl rubriker hoppas jag.
Mina föräldrar skäms över mig, så är det bara. Nästa gång mamma skriker på mig ska jag fan
hota att snacka med soc om henne, och då kanske hon fattar nånting.
 Innan Lisa (min gamla kurator) slutade skulle jag pratat med soc, men sen slutade hon..
och det sög!
Jag får inte ens ha mina nya jeans på mig för henne,
för hon är så jävla rädd att pappa ska börja skrika på mig för släkten är här,
för bror fyllde år igår. Men det skiter jag fullständigt i, låt han skrika om han nyu tycker det är så roligt.
Om mamma nu skäms över det, varför flyttar dom inte isär då?
En sak är säker: jag tänekr itne bo kvar hemma när gymnasiet börjar. Där går gränsen.
Jag har levt med det här hela livet, och sexton år räcket.
Vad har gjort för att förtjäna detta? Kan någon svara på det?
Jag orkar inte längre!
Mamma och pappa bryr sig väl, tror man
Det enda jag hoppas nu är att mamma och pappa ska läsa det här!

Förlåt för en suddig bild.